✩ StillaNatt.cc ✩

Homosexualitet och bögar

StillaNatt.cc ⁕ 9 maj 2025

Homosexualitet. Män som har sex med män. Jag finner det hela absurt. Ett tag trodde jag själv att jag var homosexuell vilket i slutänden till viss del handlade om min egen osäkerhet gentemot kvinnor och att jag på ett sätt lockades av tanken av sexuella aktiviteter med män då det var enklare. Jag gick inte så långt dock. Jag hånglade med några snubbar, runkade av- och blev avsugen av en annan, hade sex med en transsexuell person (en opererad sådan med en falsk vagina, en vagina som inte blir våt likt en kvinnas utan mest är ett artificiellt torrt hål in i den mänskliga kroppen, inte naturligt överhuvudtaget men likväl fascinerande från ett medicinskt perspektiv och vad människan kan åstadkomma idag).

Jag hyser inga sådana homosexuella tankar kring män längre och har ingen lust att hångla med män eller undersöka homosexualitet närmare. Det ter sig fel. Det är som att mina tankar och min syn på hela saken ändrades med att jag blev mer social och fick lättare att ta kontakt med tjejer. Plötsligt ter sig män inte alls intressant ur en sexuell aspekt då vägen till en vagina inte ter sig lika omöjlig och hopplös längre. Jag finner män endast intressanta som det kön med vilket jag delar liknande tankegångar, upplevelser och erfarenheter med vad gäller livet såsom varandes man på denna jord.

Idag ser jag det som skevt att ha sex med män och likt ett spirituellt brott mot vad en relation med en man skall vara om jag själv är en man.

Vad är en manlig vän egentligen? Är inte en riktig vän en sådan jag kan diskutera allt med och som förstår mig? En person jag kan berätta om mina tankar och funderingar kring livet med, berätta om kvinnor och andra manliga vänner och denna vän förstår mig och vi sedan kan diskutera saker och ting fram och tillbaka och lära av varandras erfarenheter och historier. Där jag kan berätta att jag runkade av en snubbe och hånglade med andra och vi pratar om hur det var på ett inre plan, vilka känslor och tankar som fanns, ifall det kändes rätt eller fel. Där vi tillsammans genom dialog och konversation växer både i intellekt och hur vi lever våra liv.

I denna kontext ser jag det som fullständigt otänkbart att runka av min bästa vän eller hångla med honom. Han fyller inte den funktionen i mitt liv, inte överhuvudtaget. Vad är ens meningen med att hångla med eller ha sex med en man? Det finns ingen. En manlig vän är den jag är öppen med. Den jag berättar att jag är nervös för då jag skall prata med en tjej, kanske tar upp att jag har svårt att attraheras av tjejer till och från, diskuterar detta, hör hans erfarenheter, funderar på ifall något är fel eller ifall det är något annat dolt inom mig, pratar om barndomsminnen och våra uppväxter, hur detta formade oss, pratar om problem i livet och så vidare.

Jag väljer inte min familj, de kan vara som de är. Jag känner mig olik mina föräldrar. Ingen av dem är särskilt intellektuellt intresserad. Min far har öppnat kanske en bok under hela mitt 37 år långa liv medan jag har läst ett hundratal böcker i alla möjliga ämnen. Jag är vetgirig, min far är det inte. Min mor läser men det är svårt att helt förstå sig på en kvinna på samma sätt som jag tycker mig förstå mig på en man. Avgrunden, skillnaden mellan testosteron och östrogen, är alldeles för vid. Vissa saker tror jag mig förstå, andra är jag helt förvirrad kring vad gäller detta motsatta kön. Jag förstår hur min mor är som person, jag ser mönstret i hennes beteende, men varför hon inte lär sig vissa saker, varför vissa hysteriska reaktioner är desamma år efter år, sådant har jag svårt att greppa och förstå mig på. Samtidigt beundrar jag och fascineras av den ständiga omtanke som tycks finnas där och aldrig ta slut.

En manlig vän är en person jag står närmare än min familj på ett sätt. Jag börjar prata med någon främmande på arbetet och vips visar det sig att vi har samma intellektuella intresse vilket väcker min uppmärksamhet. Det visar sig att vi har lite samma humor och att vi står på lite samma nivå överlag. Genast blir det intressant och jag vill lära känna personen mer och vi bestämmer oss för att hänga på fritiden och så börjar det. Är det hela fortsatt intressant, ifall det fortsatt ter sig som att vi är på samma nivå fortsätter vi att umgås och sedan är bollen i rullning.

Jag blir inte vän med vem som helst. En person som inte delar min humor eller ligger på en liknande intellektuell nivå ser jag inte mycket gemensamt med. Det är inget avvisande gentemot den andra personen, mer ett konstaterande om att vi är olika. Varför skulle denna person umgås med mig om vi inte ens har samma humor? Det skall väl vara roligt för båda parter att umgås, inte endast för den ena och om ens det?

Därmed väljer jag mina vänner mer än vad jag väljer min familj där sistnämnda endast kommer mig till skänks och det likväl finns ett blodsband som för oss nära varandra hela livet. En vän dyker upp, har liknande sinnelag och vips blir vi mer bekanta och börjar umgås mer. Det sker naturligt, utan ansträngning, det bara blir så. På ett sätt väljer jag inte ens mina vänner utan det endast blir så, av en ren slump att två liknande individer träffas, kommer överens och börjar umgås.

Med mina vänner vill jag skrapa fram det djupaste i våra själar och dela med mig av och höra om deras upplevelser kring det hela. Jag är inte homosexuell själv men jag undrar om homosexuella frågar sig själva varför de är homosexuella. Finns någon koppling till barndomen? Problem med fadern? Problem hemma? Något annat? Sådant pratar jag om med mina manliga vänner och jag vill inte ha sex med dem, deras roll är mer en sådan av personlig kontakt och till viss del en spirituell närhet, inte fysisk sexuell närhet.

Jag har stött på ett lesbiskt par som var på Prideparader och allt sådant där det sedan slutade med att de gjorde slut. Den ena, den mer feminina, blev tillsammans med en man och fick barn. Den andra mer maskulina dejtade killar, har haft sex med killar, men inte hittat någon som passar henne och gått in i andra relationer med tjejer — vilket nog säger mer om tillståndet hos killar idag än om tjejen. Likväl ter sig hela den lesbiska relationen mer som en rebellisk akt i mina ögon än något som är på riktigt. En rebellisk akt mot samhället, mot fädrer och mödrar; kanske av osäkerhet, kanske av annat, men ingenting som verkligen är på riktigt likt en heterosexuell relation.

Hur ser det ut för homosexuella män? Det finns bögar som inte längre är bögar, som avstått från denna livsstil då den i slutänden inte är naturlig. Det är inte tänkt att en penis skall in i en anal, där finns ingen smörjvätska som hos en våt vagina. Vad jag förstått kan det leda till analinkontinens vilket i sig är ett tecken på det osunda och onaturliga i det hela. En penis skall in i en vagina, det är det naturliga.

Hur ser bögars relation med sina fädrer ut? Jag har hört föredetta bögar prata om att det finns ett sår från fadern, en icke närvarande fader kanske, en fader som är sträng och negativ med mera. Den bög jag stött på i mitt liv hade sådana problem och ägnade sig åt en massa droger och var i ett slags självförstörelseläge. Han hade haft en relation med en tjej tidigare men blivit bög på heltid och haft fyrkanter med andra män och annat. Är detta verkligen riktig homosexualitet eller gömmer sig något annat i bakgrunden? Är homosexualitet endast ett annat sätt att yttra självskadebeteende och självhat sprunget ur tidigare själsliga sår? Är bögar rebelliska mot mot vad de betraktar som en orättvis värld? Har jag sex med en kvinna jag inte gillar får jag ångest, är en bög likgiltig inför att ha sex med tre andra män? Tycker han det är en rolig sak? Jag har svårt att tro det, i sådana fall skulle jag misstänka ett sinne som är djupt avtrubbat inför sin egen existens och sina egna känslor och i slutänden avtrubbad inför sin egen själ.

Jag är ingen expert på bögar. Jag siar från egna mycket begränsade erfarenheter men då jag blivit mer social och överlag mer helat mig själv mentalt finns idag absolut ingen önskan om att hångla med andra män, en önskan som till viss del ändå infann sig förut som något spännande och intressant. Idag känns det mest som att jag har manliga bekanta för att lätta på mitt hjärta, prata om vad som hänt i livet, lyssna på deras historier, dela med mig av tankar och känslor på ett sätt jag inte kan göra med kvinnor för att vi är olika i grunden. Jag vill absolut inte att ha sex med med mina manliga vänner. Det ser jag mer som ett fullständigt felsteg och feltänk i vad män har för relation med varandra.

Sedan är manliga vänner mer sådana att de kommer och går medan en kvinna består och gör ett annat starkare avtryck. Även om en kvinna aldrig riktigt förstår en man och en man aldrig riktigt förstår en kvinna på samma sätt som två män kan förstå varandra finns likväl en koppling i romantik, kärlek och sex. Mannen som den egentligen mer initiativtagande och ledande (inte i dagens Västvärld som är full av vilseledda passiva män), kvinnan som den mer passiva och följande. Våra könsorgan är gjorda för varandra. Vaginan blir våt och fungerar som glidmedel för den erigerade penisen som förs in och sedan vid utlösning skapas barn när mannens spermier möter möter kvinnans ägg. Där finns både en spirituell- och fysisk koppling olikt den med manliga vänner.

Analsex å sin sida är endast tomma skott, livgivande spermier som skjuts in i ett avföringshål. Livsenergi som går spilld. Sex utan den sista riktiga effekten. Sex utan det riktiga syftet med sex som är att ge liv och skapa något magiskt i form av ett nytt liv. Det är falskt sex (likt onani och pornografi i slutänden även det är en falsk och tom sexuell tillfredsställelse; tomma skott ut i intet, utan fysiskt närhet och kontakt med en livs levande varm kvinna av kött och blod).

Analsex och homosexualitet är ett omfamnande av döden och det samhälle som omhuldar och uppmuntrar detta är ett samhälle som går mot sin egen död. Hela syftet med en civilisation är att leva, skapa en kultur, bygga ett samhäle, alstra liv, skydda sig själva och fortsätta i generationer. Det samhälle som uppmuntrar homosexualitet jobbar för sin egen undergång.

Så hur ser en homosexuell mans barndom ut? Finns där något i den som leder till homosexuellt beteende? Var där en dålig relation med föräldrarna? Var där dåliga relationer med andra pojkar i skolan och under uppväxten? Finns sexuella övergrepp med i bilden? Jag vet inte om homosexuella diskuterar sådana ting men jag skulle vilja veta och vad jag hört är sådant som frågorna pekar mot tämligen ofta förekommande.

Det finns manliga bögar och mer feminina bögar. Den feminina bögen med sin feminina röst känns tillgjord. Inte är mäns stämband gjorda för en gäll och feminin röst? Vi skall ha mer bas. Det hela ter sig likt ett skådespel. En rädsla för att vara sig själv och att istället gå in i en roll som feminin bög.

Det var lättare för mig förut att skämta om saker och ting och prata med folk när jag gjorde mig till lite grann och inte var mig själv, när jag gjorde konstiga röster och spelade en roll, blev en clown. Är det vad den feminina homosexuella mannen gör i rädsla för att vara sig själv? I rädsla för att gå in i sig själv och verkligen försöka hela sig själv gör han sig till och förändrar sin röst och hela sitt rörelsemönster? I sådana fall är det att betrakta som galenskap, en total flykt från sig själv och sin natur.

En homosexuell man väljer död istället för liv, i vissa fall sin egen död framför att ens leva ett långt och lyckligt liv på grund av sexuella sjukdomar. Om en bög kan hjälpas till att välja livet istället vore det ett framsteg. Detta kräver sedan sin ödmjukhet hos den homosexuella, ett erkännande av att misstag begåtts, ett förlåtande av sig själv och andra, en tanke om att han inte är perfekt som han är — vilket ingen människa är där vi alla gör misstag och ingen blir riktigt fullärd — och en vilja att lära sig och växa. Inte många människor tycks enligt min erfarenhet villiga att göra en sådan självrannsakan.

Naturen har satt en standard i en man, kvinna och barn. Allt som skiljer sig från detta är ett felsteg. Det finns en standard att följa, det som inte rättar sig efter det har ett fel. En bil har ett syfte att rulla, det är dess standard. Rullar den inte är den trasig och det är något fel. Målet är att få bilen att rulla vid en reparation.

Det är dags att försöka reparera homosexuella också, vilket antagligen börjar med samhället i stort: i uppfostran, i hur vi ser på familjelivet, i hur vi ser på kön och så vidare. Vi får uppfinna hjulet på nytt, se naturen för vad den är, naturen som alltid funnits där men som vi i dagens moderna teknologiska värld helt tappat kontakten med i all vår bekvämlighet och därmed blivit förvirrade individer. Individer som lever i en fantasivärld i ständig jakt på pengar, makt, sex, karriär och andra distraktioner. Individer som varken vet in eller ut och numera inte ens kan skilja på liv och död.

◄ Index